Spyr på mänskligheten ibland

Alltså jag blir så ledsen på hur dåligt männsikor kan få en att må. Hur de kan trycka ner en så långt ner på botten det bara går så man knappt orkar resa sig upp igen. Att någon kan få en att må så dåligt så man tror att den ända utvägen är att sluta andas. Alltså det är inte okej, det är verkligen INTE okej. Jag blir så besviken på hur vi männsikor låter detta hända, hur kan vi ens låta människor må såhär dåligt? Ja jag vet att detta inlägg liknar det förra men måste få skriva av mig. 
 
Har läst många bloggar och gått in på tumblrs som följer mina två, och jag blir så ledsen när jag ser att mer än hälften av de som följer mig mår skit. Jag vill så gärna kunna hjälpa dem, vill få dem att må bra. Ingen är värd att ligga nera på botten och inte orka resa sig upp, alla är värda att få må bra. Åh, förstår verkligen inte varför man ska få någon att må så fruktansvärt dåligt, mår man bättre då eller? Genom att se någon annan må dåligt? NEJ.
 
Som sagt när man väl mår dåligt så kan man komma till en del då man tror att den ända utvägen är att försvinna. Men egentligen vill man bara att någon ska hitta en, man vill att någon ska hålla om en och aldrig släppa taget. Att någon ska fråga hur man mår och berätta hur mycket man betyder för h*n. Man vill bli av med smärtan som äter upp en inifrån, och att tro att ända utvägen är att försvinna är helt fel. För när du väl tar det beslutet så kommer bara din smärta och ångest läggas över en annan person som du älskar. Om man mår dåligt så ska man prata med någon om det, det hjälper mer än vad man tror. Att bara få ut alla sina tankar och all ångest, det hjälper verkligen. Alla männsikor mår dåligt ibland, man är inte ensam om det. Man är aldrig ensam, även om det kan kännas så.
 
xoxo

tankar,känslor & så mycket tårar

Allt vi bryr oss om är hur vi ser ut, vi bryr oss inte om vår eller andras insida för vi är allt för upptagna med att försöka bli accepterade. Vi går runt och låtsas som allt är bra, som om att ingenting är fel. Vi har ångest över hur vi ser ut, hur vår kroppsbyggnad är, vi jämför oss med alla andra och om vi inte är som dom smala modellerna så är vi ingenting. Vi människor accepterar inte kurvor och fett på kroppen. Tjejer kämpar för att bli smala, killar kämpar för att få muskler. Varför är det så, att killar måste va muskulösa och tjejer måste vara pinnsmala, varför sätter vi människor en sådan press på oss själva? Vissa vågar inte visa sin kropp, dom klarar inte av att gå till stranden på sommaren där det är folk, dom vågar inte gå till simhallen med sina vänner eller klassen, för dom har inte den “perfekta kroppen”. Jag är en av dom, jag skäms så otroligt mycket för min kropp, jag vågar inte visa den, min kropp hindrar mig från så mycket, jag vågar knappt dra ut och bada med mina vänner, hatar att byta om i omklädningsrum med klassen eller med mina vänner, att gå till simhallen, träffa killar,vågar knappt visa min kropp för min familj. jag går alltid och håller mina armar runt magen för att försöka dölja den så gått det går, och jag vet att det är fler som känner som jag, även att vi inte har något att skämmas för, vi är perfekta som vi är.

Varför lägger vi så mycket tid på att se så perfekta ut när vi redan är perfekta på vårt egna sätt? Varför bryr vi oss mer om vad andra tycker än vad vi själva känner? Vi alla har något som vi skäms över,vårt utseende, vår kropp eller vår personlighet, något som vi hatar att visa för andra, om du vill ändra något på ditt utseende eller kropp så gör det då för din egen skull och inte för andras. Och vissa grejer i ditt utseende, din kropp eller i din personlighet gör dig speciell, var dig själv och ingen annan.
 

Har gått genom så mycket tårar och jobbiga stunder, har varit på botten, men fortsätter ändå, och jag vet att fler klarar att stå emot det som sårar oss så otroligt mycket. Ni är inte ensamma, det är fler som känner precis samma saker som du. 

xoxo♥